Kotka Svenska Samskola firar 125 år

Uppdaterat

3.9.2010 kl. 17.29

Publicerad

3.9.2010 kl. 17.28

– Jag var ledsen och i den känsliga åldern av fjorton då jag fick veta att vi skulle flytta.  
Så minns Micaela Romantschuk-Pietilä det bittra året 1982 då hon måste lämna skolkompisarna vid Tammerfors svenska samskola eftersom hon och hennes familj skulle flytta till Kuusankoski i Kymmenedalen.

– Mamma är hemma därifrån och pappa fick jobb på orten. Det fanns endast ett svenskt lågstadium i Kuusankoski så jag var tvungen att åka till Kotka för att gå i skola. Det var sextio kilometers skolväg så jag måste bo på elevhemmet under veckorna.

Saken blev inte bättre av att hennes äldre syster fick stanna kvar i Tammerfors och börja i gymnasiet där.
– Jag minns att jag till och med författade ett brev till utbildningsstyrelsen där jag förklarade att jag vill fortsätta gå i skola i Tammerfors, men jag tror att jag aldrig skickade iväg det, skrattar Micaela.

Det dröjde inte länge så märkte hon att det var ganska roligt att gå i skola i Kotka.
– Jag har fantastiska minnen från skolan och speciellt från elevhemmet! Härliga tant Rosa Lindholm som skötte om oss och damerna i köket som skämde bort oss med evinnerligt god mat. Men hemma måste jag ju hålla upp den sura och deppiga fasaden för föräldrarna, fast jag i verkligheten hade hur roligt som helst.

Micaela tycker att hon som finlandssvensk klarade sig bra på en finsk ort.
– Det var en fin stämning i skolan och vi hade underbara lärare. Visst kunde man ibland få höra något skällsord på stan om att man pratade svenska, men då svarade vi "tala du vad du kan, så talar vi vad vi vill". Dessutom händer det överallt.

Harriet Bruce - ÖN

Läs vad forna elever minns, historik m.m. i Östra Nyland lördag 4.9.2010